Att Lätt kan kännas så Svårt ibland!

Sven-Alex TryggInsikter & FunderingarLeave a Comment

Hur djupt går mina program?

🔥Jag har verkligen blivit en mästare på att välja Lätthet i livet, i alla fall om jag jämför med tidigare. Inser att jag bloggar tämligen frenetiskt kring detta just nu, men en blogg för mig är till stor del ett sätt att dela min egen resa och just nu kretsar mitt liv kring detta paradigmskifte från Tungt Liv till Lätt Liv.

Ibland dyker det dock fortfarande upp delar i mig som tycker att jag lekt klart, att det är dags att inse att livet inte är lätt, att jag måste göra saker som känns tunga, meningslösa och kvävande.

Inser att programmen jag har inom mig ligger djupt inbäddade, men att jag påbörjat en rensning som bara ökar i hastighet.

Skuld över att ha det för bra

Fortfarande känner jag lite skuld över att ha det för bra, vad det nu betyder. Känner också rädsla inför att mitt val av ett Lätt Liv skall drabba mina nära och kära. Att de skall få “betala” på olika sätt för mitt agerande. Oron över att skada andra är det som skapar mest tvivel i mig.

Inser dock att när jag vågar välja ett liv i lätthet gynnar det allt och alla.

En del i mig jämför också “den lätta vägen” med att hela tiden vända kappan efter vinden, att alltid ge efter och aldrig stå för något. Att vela runt helt enkelt.

Sanningen är att Den Lätta Vägen innebär att du alltid kommer att vara sann mot dig själv. Lögner du säger till dig själv, saker du gör eller säger som går emot dig själv kommer att tynga dig. Du kommer att känna en tyngd i det andra säger, om det inte är sant för dig. Du kan till och med känna en tyngd i det andra säger när de försöker ljuga för sig själv. Eller för dig.

Lätthet väger tungt

Skulle jag lägga Lätthet på en våg väger det alltid tyngre än tungt. Det går säkert minst 100 Tung på 1 Lätt. Gäller tankar lika väl som val i livet. 1 Lätt o skön tanke väger tyngre än 100 Tunga obehagliga tankar. Bra att veta.

Påminns gång på gång om Naturen och hur den agerar. Har sagt det förr: Floden tvekar inte. Inte. Alls. Någon. Gång.

Livet stannar inte heller, och det enda som händer när jag tvekar är att livet flyter vidare utan att jag är medveten om det. Ibland kan min tvekan och maniska jagande – min ovilja mot att flyta vidare utan ansträngning, med lätthet – manifesteras i sjukdom eller tillstånd som slår ut mig nog för att jag inte skall kunna göra motstånd. Eller så hamnar jag i en “istid” utan finansiellt bränsle där jag inte kan göra något hur mycket jag än försöker. 😉

Frågar: Vad kan jag göra?

Jag frågar då och då “Universum” eller mitt “Team” (du har också ett) vad jag kan göra för att underlätta eller skynda på processen jag går igenom. På sistone har jag alltid fått svar i den här stilen: “Processen kan varken påskyndas eller hindras nu. Slappna av, njut, välj lätthet. Jobbet är redan gjort, du har gjort dina val, agerat och nu är din uppgift att vänta, att låta Livets Flod bära dig. Snart nog kommer du att behöva agera igen, och då behöver du dina krafter.” Jag får en bild av att jag går framför ett stort tåglok 🚂 som sakta rör sig framåt. Spelar ingen roll hur mycket jag drar i loket för att öka takten, det går inte fortare. Spelar ingen roll om jag skulle trycka på för att försöka hindra loket heller, det rör sig framåt ändå. Får en annan bild av att jag bakar sockerkaka 🥧 och hela tiden vill ta ut kakan innan den är färdiggräddad. 😉

Älskar de symboliska bilder jag får!

Om inget tämligen revolutionerande händer inom en vecka eller så – finansiellt eller tydligt tecken på vägval – kommer jag dock att byta taktik på något sätt. Börjar bli dags. Känns lätt. All förändring kommer inifrån, och när det är dags för utbrytning sker även den inifrån “skalet” eller “puppan”. (Annars är det ju en inbrytning.)

En del av mig – tjorvmissbrukaren – längtar dock efter att ha det tungt, för då kan jag i alla fall visa utåt att jag försöker och gör mitt bästa. På något sätt känns det inte lika ok att “kämpa” med att våga välja lätthet hela tiden. Även om det – för mig just nu – kräver ännu större ansträngning. Paradox som sagt. Jag vet.

Tung väg = Kväver Livet

Får se hur det går med det där dock… Sista gången jag gick emot känslan, valde en tung väg och tvingade mig att “vara duktig” genom att jaga uppdrag jag egentligen inte ville ha, kom jag hem och var som ett åskväder. Min energi drabbade kvinnan i mina liv, och jag skulle verkligen inte åkt hem i det tillståndet. Kändes som om jag rullat runt i en massa skit, spillolja och dynga som jag sedan spred omkring mig när jag kom hem.

Hela mitt väsen gjorde motstånd den där dagen. Det kändes verkligen som om jag försökte byta riktning på en hel flod med en liten spade, och ilskan som vällde upp i mig efteråt var en blandning mellan tillbakahållen livskraft, frustration och sorg.

Vattenfall nära?

Just nu väljer jag att vänta lite till. Kanske det symboliska vattenfallet är närmare än jag anar? Kanske tiden av Is – min existensiella istid/puppa/intet – snart är över?

Hur som helst är jag djupt tacksam över att jag har en frisk och stark kropp, att jag kan gå, att jag har sinnen att uppleva denna fantastiska planet med. (Den är verkligen One of a kind. 🌍) Att jag kan andas frisk luft och dricka iskallt vatten direkt från sjön. Mycket tacksam över den varma och goa frigolitsitsen på utedasset också, och för toalettpapper. För veden och elden i kaminen som värmer min lilla stuga. Ljusen som brinner och skapar magiska punkter av flammande skådespel.

Vart livet forsar vidare i kommande tider vet jag inte (jag brukar kunna se vad som komma skall men nu är det helt blankt och radioskugga) men jag väljer alltjämt Frihet och Lätthet.

Vad väljer du?

Allt Gott! Vandra din egen väg! 👣

🔥Sven-Alex

Kommentera gärna!