Dörrar och kroppen talar.

Sven-Alex TryggInsikter & Funderingar, Projekt Fri & HetLeave a Comment

Om det gör ont, låt bli

🔥 Bilden till detta inlägg är inte min egen design. Fotade av min anteckningsbok. När jag började skriva i den såg jag symbolik i att dörrar skulle öppnas när den är fullskriven. Bara ett par blad kvar nu.

Ligger i min kära säng i stugan med ryggont. Jag kör lite träning i stugan med kettebells (brukar kalla dem för Cattle Balls). Igår gjorde jag som vanligt lite stretching efteråt. Kände att de gjorde ont i en viss vinkel i ryggslutet. Vad gör jag då? Undviker den rörelsen? Nope, trycker till ännu mer och det smackar till. Pain.

Provade en hel del grejer för att hjälpa min kropp att “snäppa tillbaka” igen. Slog bl.a. ryggslutet i diskbänkskanten. Funkade inte. Lät den röra på sig i någon form av liggande frigörande dans. Mnja. Har funkat förut men inte nu. Yogaövningar. Plogen. Plankan.

Mediterade och bad Omaali om tips (en cool dam/medicinkvinna jag träffade under mina inre resor för många år sedan, hon är med i mina böcker). Som vanligt suckar hon lite och undrar hon hur jag tänker. Om något gör ont, varför fortsätta? Hon använder liknelser hon också: Om jag stoppar in handen i ett hål och blir skadad. Hur tänker jag om jag sekunden efter stoppar in hela armen?

Ok Omaali. Get it. 😊

Kroppen talar

Då jag verkligen är övertygad om att jag skapar min verklighet undrar jag varför jag skapat detta?

  • Vad är den största fördelen med att ha ont i ryggen?
  • Vad har jag missat för att min kropp behöver “skrika” genom smärta? (Ok, svaret på den är att sluta om det gör ont.)

Största fördelen är att jag inser hur tacksam jag är för min kropp, för att den hela tiden talar till mig även om jag bevisligen inte lyssnat så bra. Tacksam för att jag annars alltid är helt smärtfri, inte alla som har det så. Ska känna efter vad kroppen vill ha idag. Hur den vill att jag ska röra mig, om den vill att jag skall vara stilla. Rapport kommer om min framgång.

Just det, var ut och pinkade kring 4 i morse, och trots att det inte var kallt fick jag frossa så jag trodde jag hade feber! Skakade och hackade tänder! Händer saker fysiskt nu.

Dörrar, dörrar, dörrar

Ja, min anteckningsbok full med dörrar. Började skriva i den den 17/7 2015. Fantastiskt hur mycket som har hänt på bara drygt två år! Jag hade verkligen ingen skugga av aning om vad som komma skulle. Saker och ting har fallit på plats med en synkronisitet som ofta gjort mig helt tagen. Inser att det fortfarande är så, saker och ting löser sig på enklaste sätt och det innebär ofta att det är på helt andra sätt än jag jag kan fantisera om.

Försöker inte ens föreställa mig hur det kommer att vara om två år till, 2019. Kan inte föreställa mig hur det är om någon månad ens. Händer fort nu. Fortare och fortare leverans, manifestation, på våra tankar. Upplever du samma sak?

När jag tittar på min anteckningsbok nu känner jag att jag inte vill gå in genom någon dörr. Istället för att stirra mig blind på vilken dörr som öppnas känns det mer spännande att vända mig om och se vad som finns åt andra hållet.

Vänd dig om – hur är scenen uppbyggd?

Det är en riktigt bra övning detta, att vända sig om i tankar eller minnen. Har hittat på det själv. Använde det med en klient en gång som i ett gammalt minne tittade sig omkring istället för att vara låst på en fläck. Hon fick en helt ny förståelse och kunde lösa upp knuten. Prova själv om du vill!

Funkar även på tung oro. När du är orolig och spelar upp katastrofscenariot i ditt inre. Var nyfiken. Titta närmare. Hur är scenen uppbyggd? Ljussättning? Stuntman? Vem filmar? Vem har beställt filmen? Genom att titta närmare bryter du transen och ser bokstavligt igenom slöjorna.

Ok, sista dagen i stugan för denna gång. Åker imorgon. En mycket utvecklande tid på många sätt. Intressant att en tid som varit mycket kontemplativ och introvert avslutas fysiskt med kroppsliga symptom. Ska avsluta min anteckningsbok idag också, den där med dörrarna.

Funderar på om kanten på isflaket dyker upp först när vi tror att vi skall “dö” i brist på “luft”. Mörkast innan gryningen osv. Innan “land i sikte” hörs på skepp som ger sig ut mot kanten på kartan brukar besättningen vara på gränsen till både död och myteri. Precis när de nästan gett upp, när de är trötta nog för att surrender, landar en fågel på relingen som ett bevis på att paradisön är nära. Återstår att se!

Gammalt mönster!!!

Skriver det här tillägget efter att jag talat med kvinnan i mina liv på telefon. Älskar att leva med en person som talar samma språk och vi byter inte bara kroppsvätskor med varandra utan bollar insikter, klarsyn och visioner fram och tillbaka.

Berättade om detta inlägg och hon föreslog att min bild av lidande och nära död innan själva frigörelsen inte behöver uppstå. Hon antydde väldigt tydligt att det är jag som tror att det skall vara så! Kanske behöver jag inte gå igenom umbäranden innan jag får godis!

Wow… Trodde jag redan insett detta. Har ofta tillåtit mig att ha det bra först när jag lidit, eller gjort något jag inte ville göra. Tex i gamla förhållanden har jag tagit tid till mig själv först när jag “offrat” mig och gett tid till andra. Jag har trott att jag måste förtjäna att ha det bra, inte att det är ett naturligt tillstånd. Ok, Kvinnan i mina liv, tack för att du ser det jag inte ser.

Jag släpper nu tanken på att det måste vara jobbigt innan det blir lätt. Väljer nu lätt hela tiden!

Allt Gott! Vandra Din Egen Väg! 👣 Det finns bara en som du vet du. 😉

🔥Sven-Alex

Kommentera gärna!