En Tjorvmissbrukare Bekänner

Sven-Alex TryggInsikter & Funderingar, Projekt Fri & HetLeave a Comment

En Tjorvmissbrukare Bekänner

Hej, jag heter Sven-Alex, jag är en Tjorvmissbrukare.

Första steget i all förändring är att acceptera och erkänna det som skall förändras. Efter den senaste tidens händelser och upplevelser har jag – till min skräck och förvåning – insett att jag går igenom en avgiftning och tvingas acceptera följande:

Bekännelser

  • Jag mår bäst när det är tjorvigt, när jag behövs för att laga saker/personer/situationer, när jag kan “offra mig” för att vara någon slags hjälte.
  • Jag får mening i livet när det inte är harmoniskt och lugnt. (Trots att jag säger att det är det jag söker.)
  • Jag har sett ned på personer som skapar drama i livet “för att de mår bäst när det är kris”.
  • Jag är beroende av att fixa saker, av att hjälpa andra, av att vara behövd.
  • Jag är en extrem “Hjälpare” som dessutom är ett “Offer” och ibland även en “Förtryckare” för att skapa obalans. (Ska spela in ett klipp om “Dramatriangeln”.)

Hur felprogrammerad är jag?

Den senaste tiden har jag fått det jag länge önskat mig. Ett liv som är friare, lugnare och mer harmoniskt än jag har minne nog att kunna minnas. Dessutom med mitt livs kärlek. Vad händer då? Slappnar jag av och säger “Yeah! Äntligen!” eller?

Nej, inte unge herr Trygg inte. Jag får panik, blir frustrerad, förbannad och känner att hela min identitet håller på att smulas sönder! Om allt är ok, om inget finns att fixa, vilket existensberättigande har jag då?

Jag fick detta program av mina kära föräldrar. Frid över deras minne. De var toppenföräldrar men likadana. Lika “snälla”. Hjälpte alla till höger och vänster. Jag har sedermera gjort det till en konstform. En martyrbroderad offerkofta med slängkappa visar vilken superhjälte jag är.

Bullshit. Ren bullshit.

Problemet med att vara “Hjälpare” är att du egentligen inte vill hjälpa någon, inte på allvar, för då behövs du inte mer. En Hjälpare kräver Offer-bränsle. Konstant. Så, jag hjälper ingen. Vill inte hjälpa dem. Inte egentligen.

No more. Jag säger upp mig!

  • Jag säger härmed upp mig som Hjälpare.
  • Jag säger härmed upp mig som Offer.
  • Jag säger härmed upp mig som Förtryckare.
  • Jag slutar härmed pronto med mitt missbruk av tjorv, av fixande, av att vara behövd.

Istället accepterar jag ett liv i frihet, lugn och harmoni där jag kliver ur begränsande roller och där min kreativitet flödar fritt från Mitten av Mitten genom mitt öppna Hjärta.

Jag accepterar, och välkomnar, att min nuvarande identitet spricker som en såpbubbla och överlämnar mig till… till… tja, en friare, kraftfullare, mer kärleksfullt kreativ varelse som uppfyller sin potential utan behov av bekräftelse eller “offerbränsle”.

Är du också en hjälpare?

Kommentera gärna!