Förvirringens dimmor på vägen till Avalon

Sven-Alex TryggInsikter & Funderingar, Projekt Fri & HetLeave a Comment

Förvirringen är total, dimman är tjock.

Befinner mig i en mycket spännande tid just nu. Symboliken – och förvirringen – är massiv och mumsig, och jag befinner mig verkligen på en mytisk resa, precis som du. Antingen har du varit där, är där eller så är du på väg dit.

Summering av händelser och agerade som tagit mig hit, till denna punkt:
  • Gjorde ett fundamentalt val i våras: “Jag väljer Frihet”, vilket satte fart på saker…
  • Lämnade i höstas ett välbetalt uppdrag som konsult utan att ha nytt uppdrag.
  • Sålde en gård jag ägt – och renoverat på – i drygt 12 år.
  • Sålde större delen av mina ägodelar.
  • Löste alla lån och krediter (bara CSN kvar).
  • Mitt hem är nu en husvagn – och en liten stuga i skogen då och då – med kvinnan i mitt liv.
  • Har snart slut på pengar och inga nya uppdrag på gång som jag vet.

I min coaching använder jag mig ofta av symbolik och metaforer för att hjälpa klienten att förstå vad som händer i livet. Det är lättare att förändra något som vi har en bild av, istället för en vag känsla.

När jag nu kastat mig ut som jag gjort, och lämnat det invanda, säkra, trygga men begränsande har jag i min symboliska värld kastat loss och befinner mig ute på öppet hav. Ett hav som är fyllt med en tjock dimma. När du är ute på sjön omgärdad av tjock dimma kan jag meddela att det är farligt att gasa på åt något håll, för du vet inte om du kör rätt på ett grund. Det lärde jag mig för många år sedan en tidig morgon på sjön Ljugaren med min pappa när vi skulle ta upp nät.

Vad göra i Förvirringens Dimma?

Jag kallar denna fas i livet för “Förvirringens Dimma”, för det är precis så det känns. Du har ingen aning om vart du skall röra dig, om du skall röra dig, vad du skall göra. Du är fylld av iver, precis som att du har en spänd pilbåge och bara väntar på något att skjuta på, men inget visar sig.

Det enda som finns att göra i dessa lägen är att vänta, att lita på kompassen vi har i våra hjärtan och inse att vi rör oss även om det inte verkar så. Strömmar vi inte ser för oss närmare det vi siktade på när vi kastade oss ut, och snart nog går solen upp, skingrar dimmorna och vårt “Avalon” uppenbarar sig för oss.

Processen följer naturliga lagar, och om den går långsamt kanske vi fortfarande håller kvar i saker, situationer eller personer som agerar som drivankare. Om du känner dig fast, hindrad, vad är det första du behöver släppa taget om? Vad är det första som dyker upp?

Vandra din egen väg.

 

Kommentera gärna!