Håll knappen intryckt fast det är obehagligt!

Sven-Alex TryggHarmonisering, Insikter & Funderingar, Meditationer, Projekt Fri & Het, Tips & Trix, Utbrändhet - UppvaknandeLeave a Comment

Håll inne knappen!

Har du läst mitt inlägg om verklighetshissar? När det handlar om förändring använder jag mig ofta av hissmetaforen. Du kliver in i en hiss, trycker på knappen, dörrarna stängs och du åker iväg. Går inte in mer på den metaforen här – kolla gärna in hissinlägget istället – utan berättar om en djupare förståelse jag fått för processen.

Det finns likheter men mycket viktiga skillnader mellan “vanliga” hissar och verklighetshissar.

Vanliga hissar

  1. Kliv in
  2. Dörrarna stängs (du måste såklarat kliva in helt i hissen)
  3. Tryck på knappen
  4. Hissen åker iväg
  5. Dörrarna öppnas på den våning du valt och du kan kliva ut

Verklighetshissar

  1. Du trycks ofta mot hissen/förändringen av “Livets Flod”, av en Kraft som vill dig väl
  2. Dörrarna stängs även här först när du helt klivit in i hissen, när du släppt det gamla
  3. Knappen du trycker på handlar om vad du vill, vilket “Fundamentalt Val” du gjort.
  4. Hissen rör sig, men (det här är min senaste insikt) bara så länge du håller in knappen!
  5. När du haft modet att trycka på knappen tillräckligt länge, trots eventuellt obehag, kommer dörrarna att öppnas och du kan gå ut.

I vanliga hissar räcker det med att du trycker på knappen en gång, så åker hissen dit den ska. I verklighetshissar krävs det dock alltså att du hela tiden trycker på knappen för att processen skall fortgå. Det fiffiga med verklighetshissar är att du genom att trycka på knappen – och hålla den inne – kommer att få veta precis vad du behöver göra för att komma fram till den våning du valt! Själva bränslet för hissen är alltså du och den förändring du är villig att göra!

Väljer du att “fega ur” (som jag gjort en hel del) och släppa knappen för att det blir för jobbigt eller för att du börjar tvivla, då stannar hissen. Trycker du på en annan knapp, som kanske heter “det gamla vanliga säkra som jag egentligen inte vill men jag kanske borde prova?” då kan du komma att röra dig ditåt!

Tack och lov verkar det som om hissen är smart, och tolererar en hel del fladder. Jag har tex gjort en hel del försök att trycka på andra knappar på sistone, men hissen har då bara stannat och väntat på att jag skall hålla inne “rätt” knapp igen. Inget har hänt, inget alls. Det jag däremot åstadkommit är att förlänga resan en del…

Andra knappar försvinner

Om du följt mina inlägg vet du att jag varit inne i en förändringsprocess ett bra tag nu, och jag har många gånger frågat mig varför saker och ting inte lossnar. Mitt visare jag vet att allt sker precis när det ska, och när jag ser tillbaka på mitt liv vet jag att jag verkligen är välsignad eftersom öppningar och lösningar jag inte ens kunde fantisera om har dykt upp när jag minst anat det. I precis rättan tid för maximal effekt dessutom.

Men, hur har jag gjort på sistone? Jo, jag inser att jag symboliskt har släppt den där knappen i hissen ganska ofta! Jag har låtit rädsla och “det här borde jag göra” få mig att trycka på andra knappar, till “våningar” jag egentligen inte vill till!

Jag har stött på en hel del jobbiga sanningar med fingret på knappen, och gjort mitt bästa för att undvika att ta tag i dem. Finns dock inget sätt att komma undan. Utmaningarna ligger också på rad, och det går inte att hoppa över en jobbig för att ta tag i en lite enklare. Verkar också som att hissen krymper faktiskt, och mitt finger blir mer och mer limmat mot knappen. Ta mig tusan om det inte är så att de andra knapparna till och med försvinner! När jag med mitt inre öga tittar på hissen i detta nu, när jag sitter här och skriver, är det faktiskt så att mina valmöjligheter begränsats till den grad att jag inte ens har andra knappar att trycka på! Och frihetsknappen blir större och större!

Begränsning är alltså verkligen en välsignelse, för ju färre sätt jag har att fly, desto snabbare kommer jag dit jag ska.

Hur gör du?

Känner du igen detta? Har du en tydlig bild av hur du vill ha det, hur du vill leva, eller i alla fall en känsla av vad du vill uppleva, men trots detta har du för vana att köra åt andra håll? Om du verkligen vill till en viss ort, Rättvik tex, men hela tiden tar avstickare till andra ställen, eller bara kör på måfå för att du inte tror att du kommer att komma fram till Rättvik (du har kanske aldrig varit där förut) då kommer du med all säkerhet att förlänga resan till det du önskar.

Du kommer säkert att stöta på utmaningar på vägen, antagligen lära dig ett och annat om dig själv, inse att du behöver lägga bort en del bagage för att du är för tungt lastad på vissa checkpoints på vägen, men om du vill komma fram kan du inte köra åt något annat håll. Du kommer också att stöta på situationer som gör att du behöver stå öga mot öga med dina rädslor, du kommer kanske att behöva öppna dörrar inom dig som varit stängda många, många år.

Resan är dock inget du kan undvika, för det handlar om livet självt.

Åt den, av den, i den

Någon vis person sa att du kan ställa dig själv tre frågor i en situation du inte upplever som behaglig:

  1. Vad kan du göra ÅT den?
  2. Vad kan du göra I den?
  3. Vad kan du göra AV den?

Trots att jag ibland undrar hur fan jag lyckats hamna i en viss situation verkar det alltid finnas något där för mig att hämta. Ju längre jag drar mig ur och väntar med att göra det jag “kom dit för” – ju oftare jag släpper knappen – desto längre kommer jag att vara kvar i situationen.

Varje situation har i sig nyckeln för att komma ur den. Ofta verkar nyckeln ligga i att göra det som känns mest expansivt och mest skrämmande.

Ok, kanske ett något förvirrat inlägg, vet inte. Jag önskar dig i alla fall Allt Gott och ber dig om att vandra din egen väg genom att hålla fingret hårt på knappen till den våning du vill, oberoende av eventuellt obehag du kan uppleva! Miracles await!

/Sven-Alex

 

Kommentera gärna!