Känner du igen dig? Kvinnlig & Manlig Skam enligt Brené Brown

Sven-Alex TryggHarmonisering, Insikter & Funderingar, Projekt Fri & Het, Utbrändhet - Uppvaknande2 Comments

Att leva mer helhjärtat

Som ett led i min uppgradering och mitt uppvaknande läser jag en bok av Brené Brown: “Daring Greatly – How the Courage to be Vulnerable Transforms the Way We Live, Love Parent and Lead“. Jag drogs till Brenés böcker efter att ha blivit tipsad om hennes sårbarhetsforskning och kollat in ett av hennes TEDx-talk. Utan att ha bett om lov citerar jag en del från hennes fantastiska bok i mitt inlägg, och är du intresserad av att leva mer helhjärtat och äkta rekommenderar jag dig att läsa boken.

Eftersom jag “levt” (mer småfisit, kört på sparlåga, parerat, undvikit och överlevt) mitt liv med en maffig rustning kring mig själv och mitt hjärta under många år – men nu börjat skala av mig in på bara essensen – är sårbarhet är ett hett ämne i min värld just nu, och även i cutting edge ledarskapsdiskussioner såvitt jag förstår. Rent företagsmässigt är det självklart så, att de mest framgångsrika företagen – de som tar fram de mest revolutionära och mumsiga sakerna – är de som har en kultur baserad på öppenhet och en sårbarhet som tillåter idéer att blomma fram utan att bli nedmejade. Att ha en företagskultur som förlöjligar eller dissar förslag som inte passar med chefens aktuella idé är av naturliga skäl varken kreativt, innovativt eller generativt.

Att skam är en viktig – om än lite obehaglig – fråga att diskutera och vrida på både för oss som individer och i större perspektiv torde således vara självklart.

Skuld är inte samma sak som Skam

Jag har inte ens läst halva boken, men redan fått en hel del “ja jäklar, visst är det så, skönt att jag inte är ensam om att känna det-upplevelser“. I boken går Brené igenom en hel del intressanta områden, bl.a. skam, vilket är ett lika farligt gift som skuld har jag insett. Tidigare har jag själv forskat en hel del på skuld, att det ligger som ett lock på vårt livskraft, och dess inverkan på vårt mående och vår prestation. På våra liv helt enkelt. En ny nivå av insikt öppnade sig när jag blev presenterad med insikten att det är skillnad på skam och skuld:

Skuld = något du gjort
Skam = något du är

Hur som helst, för att ge dig ett smakprov – och locka dig att läsa boken – skriver jag här ned en del svar hon fick under sin forskning när hon bad kvinnor och män definiera skam och berätta hur de upplever den. Det visar sig, inte helt oväntat, att kvinnlig och manlig skam skiljer sig åt.

Kvinnor och Män definierar Skam

Hur kvinnor definierar och upplever skam (sid. 86 f)

  • Look perfect. Do perfect. Be perfect. Anything less than that is shaming.
  • Being judged by other mothers.
  • Being exposed – the flawed parts of yourself that you want to hide from everyone are revealed.
  • No matter what I achieve or how far I’ve come, where I come from and what I’ve survived will always keep me from feeling like I’m good enough.
  • Even though everyone knows that there’s no way to do it all, everyone still expects it. Shame is when you can’t pull off looking like it’s under control.
  • Never enough at home. Never enough at work. Never enough in bed. Never enough with my parents. Shame is never enough.
  • No seat at the cool table. The pretty girls are laughing.

Hur män definierar och upplever skam (sid. 91 f)

  • Shame is failure. At work. On the football field. In your marriage. In bed. With money. With your children. It doesn’t matter – shame is failure.
  • Shame is being wrong. Not doing wrong, but being wrong.
  • Shame is a sense of being defective.
  • Shame happens when people think you’re soft. It’s degrading and shaming to be seen a anything but tough.
  • Revealing any weakness is shaming. Basically, shame is weakness.
  • Showing fear is shameful. You can’t show fear. You can’t be afraid – no matter what.
  • Shame is being sees as “the guy you can shove up against the lockers”.
  • Our worst fear is being criticized or ridiculed – either one of these is extremely shaming.

Känner du igen dig i något av detta? Jag personligen kan skriva under på flera av definitionerna som my fellow men har uttryckt. Att vara misslyckad, att visa svaghet, att vara “defekt” på något sätt, att inte uppfylla kraven för att vara “man” (vilka de nu är, tror inte jag fick manualen).

Jag är på många plan medveten om att det är omöjligt att misslyckas (det går bara att lära sig saker), att svaghet är motsatsen till sårbarhet, att kraven på “man” fortfarande är under definition och revision. Vi män är lika fångade i vår roll som kvinnor är i sin hävdar jag. Någon djupare del av mig går dock fortfarande igång på en hel del av detta, vilket tyder på att programmeringen är djup.

Vad händer när en man är modig nog att visa sårbarhet inför en kvinna?

Om jag tolkat henne rätt hade Brené som kvinna till en början vissa aversioner mot att forska kring mäns skam och sårbarhet, men det öppnade många dörrar till ökad förståelse när hon började intervjua män också. Hur är det egentligen med er kvinnor? Klarar ni verkligen av den där mjuka, känslosamma mannen ni ofta talar om? De flesta av er kan inte hantera det, om vi skall dra slutsatser av Brenés forskning.

“Here’s the painful pattern that emerged from my research with men: We ask them to be vulnerable, we beg them to let us in, and we plead with them to tell us when they are afraid, but the truth is most women can’t stomach it. In these moments, when real vulnerability happens in men, most of us recoil in fear and that fear manifests as everything from disappointment to disgust.”

Brené Brown, Daring Greatly, sid 95

Jag kan svara på min egen fråga: Vad som händer beror helt på kvinnan i fråga. Efter att ha läst ovanstående stycke i Brenés bok om vad som oftast händer när män är modiga nog att visa sårbarhet inför en kvinna känner jag ännu djupare tacksamhet och kärlek för kvinnan i mina liv. Det krävs verkligen en stark och “äkta” kvinna för att kunna stå stadig i sin kärlek och sanning och ta emot en mans sårbarhet, och jag tackar henne för att hon är den hon är. Inser också att det krävs en man som verkligen ser Gudinnan i sin Kvinna för att hon skall kunna vara allt det hon är.

Om du är kvinna, hur skulle du reagera om din man verkligen vågade visa sig sårbar inför dig? Skulle du se det som ett tecken på mod, djup tillit och kärlek till dig eller skulle du bli rädd, se ned på honom och med förakt skjuta undan honom?

Jag kan meddela, att som man har det varit en av mina största rädslor och en av mina största önskningar. Att kunna öppna mig helt inför kvinnan jag lever med, låta mina masker falla undan, ta av mig min rustning, stå naken och visa mig i all min sårbarhet, och se att hon inte bara står kvar men älskar min ännu mer för att jag vågar.

Tack och lov har jag fått uppleva det, och känslan är bortom fenomenal. Den styrka som vaknade i mig genom detta är bortom allt jag tidigare upplevt.

Hur desarmera skambomben?

Brené talar en hel del om “shame resilience” i boken, och ger en hel del bra tips på hur vi skall kunna öka vår motståndskraft mot skam, men det kommer jag inte att gå in på här. Om du vill att din skam skall öka i storlek och kraft skall du i alla fall stänga den inne, inte uttala den eller prata om hur du känner. Vår normala reaktion när vi känner skam är oftast att dölja den, att bli aggressiva, att säga saker vi ångrar att dra oss inåt och “krympa oss” eller på andra sätt trycka undan risken att bli “exposed”. Jag har blandat friskt mellan alla varianter, och tyvärr sagt saker jag ångrar djupt. Jag har t.ex. i ett försök att visa mig sårbar berättat om hur jag kände i en viss situation, men allt som kom ut var någon form av attack på personen jag försökte öppna mig för. Istället för att öppna mig och förbättra relationen lyckades jag lägga skam på den person jag ville komma närmare, och stänga till mellan oss. Jag lärde mig då att ord aldrig går att ta tillbaka, och att jag alltid skall fokusera på mina känslor, på min egen skam, inte på agerandet som utlöste den.

Enda sättet att förinta skam är att ta ut den i ljuset. Precis som med troll klarar den inte av ljus, och genom att berätta om dina känslor, om dina rädslor med personer som du litar på, kan du verkligen dra ur proppen på skam innan den hinner förgifta dig.

Hur skulle det kännas att berätta om något du verkligen skäms över – känner skam över – och få höra att du inte är ensam om att känna samma sak, att du helt enkelt är som de flesta andra?

Modet att vara sårbar verkar vara lösningen även här, och precis nu inser jag att sårbarheten öppnar upp till en källa av kraft som skiner inifrån oss. Skam och skuld kan alltså förintas från två håll av den “inre eld” som ökar när vi öppnar spjällen genom att våga vara sårbara.

Modet att vara vilse en stund

Ok, resan går vidare. Jag befinner mig verkligen i en av de mest utvecklande – och påfrestande – tiderna i mitt liv. Brukar ofta vara så, de perioder som är tuffast är i retrospekt de som gav mest i fråga om utveckling, lärdomar, karaktärsdaning och uppvaknande i största allmänhet.

Jag skrev i ett inlägg på Instagram häromdagen följande: “All great new discoveries, physical & spiritual, requires the courage to be lost for a while. Guided only by the Timeless Compass in our Hearts.” Det känns lite så nu faktiskt, som att jag är ute på öppet hav. Långt ifrån kända landmärken, långt ifrån den trygga hamnen. Det enda jag har som kompass är mitt Hjärta och mitt fundamentala val Frihet. Ransonerna är små, överlevnadsläge, besättningen börjar muttra och undra om vi inte är framme snart. Det ligger ännu inte myteri i luften, men utmattningen är påtaglig och irritationen ligger i luften.

Snart nog kommer det dock symboliskt att landa en fågel på relingen, ett säkert tecken på att land finns i närheten, och strax därefter kommer någon att ropa “LAND I SIKTE!” Jag brukar säga, att för att hitta vårt Avalon behöver vi alltid resa genom förvirringens dimmor.

Investerade i en liten bok idag. Varje kväll skall jag skriva ned de tre saker jag är mest tacksam för just den dagen. Nu anser jag mig vara en rent generellt väldigt tacksam man. Jag brukar vara väldigt tacksam för saker som toalettpapper, mina knän, att jag kan lukta osv. Men, jag ska vad som händer om jag medvetet tränar på att vara ännu mer tacksam. Tacksamhet kräver träning, det är inget som kommer per automatik, i alla fall inte för mig.

Det som kommer att hända – förutom att jag kommer att må bättre och bättre – är att min hjärna kommer att leta mer och mer efter saker att vara tacksam för. Har redan börjat, längtar redan efter att få skriva första gången i den ikväll! När boken är full har jag sedan en skattkista full med saker att vara tacksam för.

 

 

Jag önskar dig allt gott och ber dig om att vara allt det du är. Vandra din egen väg!

Med ett mer och mer öppet hjärta – skrämmande men jäklar vad levande jag känner mig!

/Sven-Alex

 

2 Comments on “Känner du igen dig? Kvinnlig & Manlig Skam enligt Brené Brown”

  1. Tack själv! 🙂 Nog ligger det något i det hon hittade i sin forskning. Tänk att skam och skuld är så djupt rotat det är hos de flesta av oss, utan att vi är medvetna om det. Skall göra mitt bästa för att min dotter slipper. 🙂 <3

Kommentera gärna!