Känns lite som att försöka trycka in en badboll i en fingerborg.

Sven-Alex TryggLivet som uppvaknande man, Utbrändhet - UppvaknandeLeave a Comment

Min väg som uppvaknande man blir tydligare och tydligare, samtidigt som den blir suddigare och suddigare. Insåg idag att jag faktiskt både valt, accepterat och öppet använder titeln Wake-Up ARTIST, och jag ser mig de facto mer och mer som en artist, som en “creative artist“.

För mig är vägen som artist nära förknippad med vägen som shaman och medicinman. What? Jo, alla dessa vägar rör sig på gränsen mellan det kända och det okända, mellan den här verkligheten och andra verkligheter som innehåller potentialen till det som ännu inte skapats. De är alla broar, kanaler, förmedlare mellan verkligheter.

En artist skapar verkligen som jag ser det, och skapandet sker enligt andra lagar än som vanligen förknippas med “logiskt, strukturerat, hårt arbete”. Inget nytt har kommit genom att acceptera gällande verklighet, gällande teknik, gällande procedurer, gällande medvetandetillstånd, gällande sanningar, gällande begränsningar. Om vi håller oss på den kända kartan hittar vi aldrig vårt Avalon.

När jag skapar, när kreativiteten flödar genom mig, när jag tillåter mig att vara – när jag vågar vara – en öppen kanal för det som vill födas genom mig försvinner tid och rum. Jag ser det inte som “arbete” även om jag vaknar tidigt, skippar frukost, glömmer lunch, och på kvällen inser att jag inte ätit på hela dagen. Och göra samma sak flera dagar i rad dessutom… Skillnaden mellan “Arbetstid” och “Ledig” finns inte, utan allt flyter ihop i ett mumsigt Flow där tid och rum verkligen försvinner. Manisk? Mer SHA-manisk i så fall. 😉

Även om jag mer och mer accepterar att jag är en Artist, kommer jag inte att skära av min något öra – eller annan kroppsdel – för att i någon form av extra utvecklad kärleksgalenskap skicka det till någon dam, men jag känner igen slitningarna i kropp och själ av att ha ena foten i en verklighet och den andra i något helt annat. Något ofantligt mycket mer expansivt och fyllt med potential bortom vad jag kan förstå med mitt logiska sinne vill fylla mig, vill passera genom mig.

Att öppna sig för det ofantliga och hela tiden trycka in detta obegränsade i en begränsad kropp, i ett begränsat sinne, i en begränsad verklighet är, för att använda rätt ord, jävligt jobbigt i vissa lägen! Att dessutom göra mitt bästa för att översätta alla insikter till ett format som går att förmedla, well, känns som om skallen skall sprängas ibland. Det nya får inte plats i de gamla tankarna.

Osäker på om jag blir van vid det heller, men det handlar kanske om att göra kropp, sinne och verklighet mer obegränsade så att de kan rymma mer av det ofantliga obegränsade. Gamla program utmanas.

Känns lite som att försöka trycka in en badboll i en fingerborg.

Har inte helt lärt mig navigera detta gränsland ännu, denna plats jag älskar att kalla “betwixt and between” (ett av mina favoriuttryck på engelska!). Varken här eller där. Men ett av uppdragen för oss som vandrar i detta gränsland är att föra in information från det obegränsade till det begränsade för att expandera och “befrukta” det med frön för framtida drömmar och skapelser.

“Råkade” hitta följande idag i en annan blogg, och det känns verkligen sant.

“The life of the mystic, the shaman, the artist, the seeker of truth, is ONE that is riding the edge between being genius and insane.” | abzu2

Riding the edge between genius and insane. Jomen, känner ofta att jag förlorar förståndet. Det fiffiga är att jag alltid hittar något annat istället, när jag förlöser den magnifika plugg förståndet är fylls jag med insikter som annars inte skulle kommit igenom.

Jag delar med mig av min väg för att du som känner igen dig skall veta att du inte är ensam. Vi finns och vi blir fler och fler.

Allt Gott! Med Kärlek! ❤️

/Sven-Alex

Kommentera gärna!