Kapa trådar till det förflutna.

Sven-Alex TryggInsikter & Funderingar2 Comments

Jag tar mitt yngre jag i hand

🔥 I min rensning av gamla skolgrejer hittade jag en sönderfallande gipsavgjutning av min högerhand. Vet inte hur gammal jag var när jag gjorde den, men symboliken för mig är mycket stark.

Jag kan nu symboliskt ta mitt yngre jag i handen och vi kan tillsammans gå vidare i livet.

Låta elden kapa trådar

Jag är en stor fan (alltså “fan” på engelska, kanske svenska också förresten, skit samma) av vad jag kallar “vardagsmagi”. Skulle kunna kalla det för “agerande” rätt och slätt men vardagsmagi låter roligare.

Det handlar om konkreta handlingar som har ett symboliskt värde som påverkar vårt undermedvetna. Vi känner intuitivt kraften i att tex elda upp saker. Jag har ibland gett klienter rådet att skaffa ett snöre, klippa av det och bränna delarna för att kapa band till någon person de vill “bli fria” från. Fungerar förvånansvärt bra. Skillnaden ligger i att kliva ur tankarna och ha något materiellt att arbeta med.

Igår satt jag framför öppna spisen och eldade upp en hög med utvalda teckningar jag ritat som liten. En hel del slängde jag bara. Jag gjorde det för att symboliskt klippa banden med det förflutna. (Spelade in ett videoklipp också, se nedan.)

Jag gjorde det också för att ingen skall behöva gå igenom mina gamla teckningar när jag kilat vidare. Inte för att det är på gång – planerar att hänga kvar minst lika länge till – men det känns skönt att ta reda på mitt eget jox. Det gav mig också ett avslut på något vis. Ett farväl. Ett “kom igen nu kör vi vidare!”

Mer flöde i livet utan proppar

Känns också väldigt skönt och befriande att inte ha låda på låda med mer eller mindre okänt innehåll som jag ska gå igenom “någon dag”. En dag som ofta aldrig kommer. Insikten är att jag stryper själva livets flöde när jag har en massa bråte jag inte rensar. Blir som en propp. Jag har levt ett liv med en lada full med lådor jag inte ens visste vad de innehöll.

“Kan vara bra att ha” var ett motto jag levde med länge. Satsar nu mer på att ha saker som “ÄR bra att ha”.

Det förflutnas drivankare.

Anar att båda mina föräldrar levde en hel del i det förflutna. Inte bara för att de de facto gjorde det (de föddes båda 1932) utan för att de ofta talade om gamla minnen. Undrade vad som hade hänt om de gjort si eller så istället. Hur livet hade sett ut om de gjort andra val. En del ältande förekom.

Missförstå mig inte, de var fantastiska föräldrar. Frid över deras minne.

Jag vill dock lära mig genom att inte härma dem. Genom att släppa en massa gammalt (eldade upp en hel sopsäck med gamla kort i våras) vill jag samla ihop mig, fokusera mig, koncentrera mig, för att gå vidare i livet mer komplett och fri från det förflutnas drivankare.

Om du tillhör majoriteten som har en hel del lådor med bråte du skall gå igenom “någon dag”, hur känns tanken på att vara fri från bråten? Lätt eller tung?

Nu menar jag inte tanken på själva arbetet med att rensa, utan när du är klar, när du står där fri. Lätt eller tung?

Allt Gott! Vandra din Egen Väg! 👣

🔥 Sven-Alex

2 Comments on “Kapa trådar till det förflutna.”

Kommentera gärna!