Naken i Vinden

Sven-Alex TryggInsikter & FunderingarLeave a Comment

Kris är toppen!

🃏 Av mina blogginlägg kanske du anar att jag går igenom en mumsigt upplivande identitetskris just nu. Både skönt, skräckinjagande, upplivande, oroligt och självklart. Att använda ordet “kris” är faktiskt helt korrekt, då det ursprungligen betyder “beslut” eller “vändpunkt”, alltså något mycket positivt. Användes bl.a. förr i tiden då en sjukdom vände och patienten blev bättre.

Eldade upp ett gammalt pass idag. Rev sönder det och såg det försvinna i kaminen. Kände mig lite som i en film. Karaktärer brukar ju elda upp pass, id-kort osv när de skall försvinna för att bli någon annan.

Naken i Livets Vindar

Bilden till detta inlägg kommer från en sak jag fick i arv av min kära Pappa, Oscar Alexius hette han. Segelbåten påminner mig igen (se relaterat inlägg här) om att symboliskt kasta loss, om att hissa mina segel och våga förlora kontakten med trygga land genom att ge mig ut på öppet hav. Hissa mina segel i detta fall betyder för mig att “klä av mig”, att veckla ut det jag är. Hissar jag inte mina segel genom att vara den jag är – stå naken – kommer livets vindar inte att föra mig någonstans. De kommer bara att kasta mig hit och dit, kanske till och med kapsejsa båten min.

Bara när jag är den jag är kan jag hamna på rätt plats, träffa rätt människor och verkligen låta mina segel fyllas av mening och syfte. Spelar jag någon annan kommer jag ju att hamna på en plats som passar för den rollen. Inget konstigt med det.

Visdom från utedasset

Satt på mitt kära utedass idag. Släppte taget om lite grejer. Med dörren öppen som jag brukar. Tittade ut på en magisk snöklädd skog, och blev med rumpan bar mot en värmande frigolitsits tagen på ett djupare plan av skönheten som omger mig.Jag är lycklig och djupt tacksam över att jag kan uppleva, att jag kan känna. Jag vet att på ett djupare plan, bland kvantfysiska partiklar och vågor, finns det ingen skillnad mellan mig och träden. Mellan mig och snön. Under partiklarna finns sedan energi, formlös potential som väntar på ett “sandkorn” att formas kring. Manifesteras kring.

Oro på resan

När jag skriver detta inlägg smyger dig oron på igen och tankar börjar snurra.

“Ok. Nu har du lattjat nog med din ‘vara sig själv-ploj’. Dags att skärpa till dig och rätta dig i ledet igen.”

Sorry. Kan inte. Oron över att spela spel igen och lyckas dämpa min eld är större.

Nåväl. Resan går vidare och jag anar att jag satt igång en process som varken kan hindras eller skyndas på. Spännande att se vart den leder.

Allt Gott! Vandra din Egen Väg!

🔥 Sven-Alex

Kommentera gärna!