När Skapelsen tittar tillbaka på sig Själv

Sven-Alex TryggHarmonisering, Insikter & Funderingar, Meditationer, Projekt Fri & Het, SkooglatLeave a Comment

Vad är äkta?

🔥 Kände äkthet igår kväll när jag och min kära gjorde eld ute på isen, värmde händerna mot lågorna och doppade mackor i varm kryddig choklad. Upplever dock idag en mycket filosofisk och “fladdrig” dag. Har i allmänhet väldigt intressanta dagar skall erkännas, och i brist på andra ord att förklara det med känns det som om jag “bläddras” mellan verkligheter. Mer och mer känns overkligt eller som ett spel. Tänker på filmen Matrix och vibbarna är tydliga.

I min morgonmeditation idag kom jag åt en djup känsla av total ensamhet. Kände mig helt isolerad från allt och alla. Har nuddat vid den tidigare för många år sedan (skrev om det i mina böcker) när jag satt på en sten vid sjön Ljugaren. Vet inte om du upplevt något liknande, men känslan är att vara helt bortkopplad från andra människor eller i alla fall möjligheten till en kontakt djupare än det ytliga spel vi alla ägnar oss åt.

Ett vemod svepte in i mig (mumsigt med alla olika känslor vi kan uppleva!) och frågan jag ställde mig var: Kan vi ens uppleva äkta, djup kontakt, äkta öppenhjärtlig samvaro så länge vi har en fysisk kropp?

Jag frågade mig också: Vad är äkta? Hur vet jag vad som är äkta? Bestämmer jag vad som är äkta? Vad betyder ens ordet “äkta” eller “real” på engelska? Såvitt jag vet har det med materia att göra, som “real estate” (fast egendom). Men även känslor är ju äkta, eller? Tankar är äkta?

Inser att det jag egentligen frågar mig är… tja… hm… vet inte ens vad frågan är inser jag. Intressant!

Kroppen som medium

Min bild av situationen är i alla fall att det finns något äkta både inom oss och utanför oss. Något “Divine” inom och utom. Det som verkar skilja dessa två “äkta” från varandra är våra fysiska kroppar med alla de där programmen, spelen, rädslorna mm mm som jag talat mig hes om. Kolla in bilden nedan så får du se. Det svarta symboliserar våra kroppar, våra filter, det som skiljer oss från oss själva egentligen. Det som skiljer Skapelsen från sig själv.

En kort historia av Skapelsen

Paradoxen är att våra kroppar skapades för att vi skulle kunna uppleva oss själva genom någon annan/något annat. Om vi tar det från början så var ju Skapelsen ganska ensam. Tråkigt att vara helt själv, för du vet inte ens om att du existerar om det inte finns något annat som kan bekräfta dig, något annat du kan spegla dig i. (Om du undrar hur det var strax Innan Skapelsen drog igång kan jag berätta att det var precis som innan du tänker en tanke. Ren potential, ren möjlighet, och så fort du tänker så är tillståndet borta.)

För att göra en ganska lång historia kort så började allt med en rörelse (i början var ordet osv), som sedan väckte den andra halvan så att säga. De två började sedan dansa och, tadaa, skapelsen var igång. Lite längre fram i historien skapades Vintergatan och Solsystemet. Det “Kvinnliga” tog plats på Jorden och det “Manliga” hängde i Solen. Ingen klarar sig utan den andra. Solen kan inte skapa liv utan Jorden, och Jorden kan inte skapa liv utan Solen. De kan heller inte mötas “face to face” så att säga, då det blir för varmt.

För att kunna mötas skapades våra fysiska kroppar, så genom oss kan Jord och Sol mötas i fysisk form utan att skada varandra. Det var i alla fall tanken… Det luriga var att vi tappade minnet när vi klev in i våra fysiska kroppar, och med minnesförlusten kom rädslan och våra hjärtan stängdes. Smack.

Egot – känslan av separation, av att kunna relatera till någon/något annat – som var tänkt att utgöra grunden för förmågan att uppleva fastnade utanför Hjärtat när det stängdes och irrar nu runt som en rastlös energi på detta plan. Rädslan, skal, spel, lögner allt kommer ur egots jakt på att hitta hem, hitta sig själv igen.

Egots plats är i Hjärtat, i Nuet, för där kan det finna sin harmoni och utgöra själva grunden för extatisk samvaro på alla plan. Utan ego flyter allt ihop till en soppa igen, och du kan varken uppleva vinden mot ditt ansikte eller doften av nykokat kaffe över en öppen eld.

Har du tänkt på att egot vill vara överallt utom i nuet? Det påtalar ofta vad som hänt (vad du gjort fel) eller vad som kan hända (oro). Nuet hoppar egot över som en råtta på en het plåt, trots att dess rätta plats är i våra hjärtan. Öppna ditt hjärta för Egot, hur känns det?

Egots totala ensamhet och utanförskap

Helt och fullt övertygad om att jag skapar min egen verklighet ställer jag mig frågan: Hur kan det vara? Hur vill jag att det skall vara?

Vad vill jag destillera fram från denna dagens avgrundsdjupa ensamhet och isolering? Vad kan jag låta födas fram ur detta vemodskryddade utanförskap? Vad VILL jag skall komma ur det? (Förutom ett aningens förvirrat blogginlägg.)

Låt säga att jag leker med tanken (leka är kul, borde vi alla göra oftare) att jag öppnar mitt hjärta för egot, vad händer då? Provar… Säger högt, ok viskar, jag sitter på ett bibliotek och skriver: “Jag öppnar mitt hjärta för Egot.” Hm, ändrar. “Jag öppnar mitt Hjärta för mitt Ego.” Repeterar några gånger.

Provar en fråga: “Hur vill du vila i mitt hjärta mitt Ego?”

Ok, känns lite underligt i kroppen. Kan bero på att jag druckit lite mycket kaffe, men det känns kraftfullt. Prova själv om du vill!

Wow… När jag ställde den sista frågan insåg jag också att egot upplever den där totala ensamheten, den där totala bristen på tillhörighet, på en plats att känna sig helt hemma på! Upplevelsen av utanförskap är det egot upplever när dess rätta plats i hjärtat inte är öppen. Egot har inte fått komma hem helt enkelt utan irrar runt ensam i kylan.

När Skapelsen tittar tillbaka på sig själv

Hur kan det vara då? Jag gjorde en till bild, kolla nedan.

Om egot tar plats i hjärtat och är det som gör det möjligt att uppleva t.ex. eld, mackor och varm kryddig choklad, då känner jag att paradiset verkligen öppnar sig. När bron mellan “äkta” och “äkta” är öppen i oss då jäklar blir det drag i synapserna och känselspröten. När jag skriver “paradis” menar jag något otroligt mumsigt (“paradis” betyder egentligen “park” eller “inhängnad”). När våra fysiska kroppar är fria från den stress det innebär att ha ett ego “on the loose” som skapar alla möjliga situationer kanske vi verkligen kan låta Skapelsen möta sig själv genom oss.

När jag tittar någon i ögonen, eller beundrar ett snyggt barr, och smått darrande inser och ser att Skapelsen tittar tillbaka på sig själv genom mina ögon, då vet jag att cirkeln är sluten, mitt Hjärta är öppet, och äventyret börjar på allvar…

Jag önskar Dig Allt Gott och ber dig som vanligt om att vandra din egen harmoniska väg! 👣

🔥Sven-Alex

Kommentera gärna!