Väljer du en liten ficklampa eller Solen för att lysa upp ditt livs karta?

Sven-Alex TryggHarmonisering, Insikter & Funderingar, Projekt Fri & Het, Tips & TrixLeave a Comment

Små fläckar av ljus

Tänk dig att du står i ett stort mörkt rum. Becksvart. Verkligen så svart att du bara ser det där flimret du ser om du sluter dina ögon. Här spelar det ingen roll om du har dina ögon slutna eller öppna, ingen skillnad.

Rummet är tomt, så mycket vet du. Någonstans inom dig känner du också att golvet är viktigt. Att det innehåller någon form av karta för att du skall kunna veta var du är och navigera rummet.

I din hand har du en liten speciell ficklampa. Den är formad som ett klot du kan hålla i handen, och ger en liten cirkel av ljus när du tänder den. Du måste hålla den nära golvet för att få en skarp cirkel på ca 1 dm i diameter. En liten fläck av ljus på golvet som ger dig en liten pusselbit.

Fastna på en fläck

Du rör dig i rummet, lyser här och där på golvet. Du har inte batteri nog att lysa hela tiden. Efter ett tag slocknar lampan, men om du låter den vara avstängd laddar den upp sig igen på något sätt.

Ibland hittar du en intressant punkt på golvet, och stannar där medan lampan laddar sig så att du kan lysa igen. Ibland visar ljusfläcken dig något skrämmande, eller något som oroar dig. När lampan slocknar vågar du inte lämna platsen, utan fortsätter lysa på samma fläck i hopp om att du skall kunna lösa problemet. För varje gång lampan slocknar ökar din oro, men du väljer att stanna kvar ändå för att se om något ändrats nästa gång du tänder lampan.

Du försöker få ordning på alla ljuspunkter du upplevt. Du minns bilder från det stora golvet, men det är som att lägga ett pussel med miljoner bitar utan att veta vad det skall föreställa. Du upplever frustration och börjar känna dig fångad, ifrågasätter meningen med allt.

Du kommer till en punkt då du helt enkelt ger upp. Inte på ett resignerat sätt, utan mer som att du inser att det måste finnas ett bättre sätt att göra detta på.

Dina händer slappnar av, och kanske för första gången i ditt vuxna liv lägger du ned ficklampan på golvet. Du slutar leta. Du slutar jaga. Plötsligt händer något som du aldrig upplevt tidigare.

Ficklampa i rullning

Den klotformade ficklampan rullar sakta iväg. Du kan höra att den rullar bort från dig. Du blir rädd och orolig, lyssnar uppmärksamt och gör dig redo att följa efter för att få tillbaka den. Du känner att även om den bara gav små glimtar av ljus, små glimtar av förståelse, var den en kär vän och du har vant dig vid att ha den i din hand. Tanken på att leva vidare i mörkret skrämmer dig.

Till slut verkar det som om ficklampan stannat upp. Du märker att ljudet förändrats och att det nu mer låter som om den rullar runt på samma ställe.

På knän och händer kryper du närmare ljudet, som ökar i styrka ju närmare du kommer. Ljudet är på intet sätt starkt, men för dig är det tydligt som en fyrbåk en mörk natt. När du kommer närmare ljudet kan du se hur ficklampan verkar avge ett svagt glödande ljus. Den rör sig i en cirkel på golvet och formar svaga ljusslingor framför dina ögon.

Ljuset, även om det är mycket, mycket svagt, är för dig något helt makalöst. Du har aldrig tidigare sett något liknande, och du kryper närmare.

En nyfödd sol

När du kommer fram till ficklampan lyser den starkare och du ser att den rör sig kring en fördjupning i golvet. En fördjupning som verkar vara samma storlek som ficklampan. Du tar ficklampan i dina händer, och den pulserar nu med ett svagt gyllene ljus i sin helhet. Det är som om du håller en nyfödd sol i dina händer.

Du känner instinktivt att du är i mitten av rummet. Du har passerat denna plats förut, men då alltid hållit ficklampan stadigt i din hand. Du har tidigare känt att enda sättet att få veta mer är att vara i kontroll och styra ljuset dit du vill.

Genom att du redan släppt taget om ficklampan, genom att du insett att du aldrig kommer att få visshet genom de små glimtar du fått genom att kontrollera, kan du utan tvekan lägga ned den i fördjupningen i golvet.

Så fort du lagt ned klotet i fördjupningen i golvet börjar det lysa allt starkare. Du blundar för du upplever nu ett ljus starkare än något du tidigare upplevt. Dina ögon gör ont, det svider, du håller händerna för dina ögon.

Du känner dig blind, som att du ser mindre än någonsin. Allt flimrar, du ser blixtar, du försöker öppna ögonen men de tåras bara. Både av sorg, hopp och smärta.

Att öppna dina ögon

Till slut vänjer sig dina ögon vid det otroliga ljuset, och du kan sakta öppna dina ögon på vid gavel. Ett mjukt ljus lyser nu upp hela rummet. Golvet är tydligt i all sin prakt och du kan se vad du lyst på med din ficklampa. Du ser vad du fastnat i, vilka delar du stannat kvar vid, du ser hela ditt liv i ett helt nytt ljus. Bokstavligt talat.

Du ställer dig upp och ser att även du lyser som av en inre sol, och tänker lite roligt att du nu är din egen ficklampa, din egen sol. Vart du än går kommer du nu att lysa upp rum och platser.

En blick runt i rummet gör att du ser en dörr. Du känner att detta rum bara är en av många möjliga verkligheter att uppleva, och du går fram till dörren.

Med en sista blick in i rummet fylls du av en ivrig nyfikenhet, trycker ned handtaget och öppnar dörren…

________

 

Precis som med ficklampan bär vi alla med oss en liten bit av Solen som finns i vår mitt, en liten låga eller droppe av den oändliga Källan. Vi använder den så gott vi kan för att lysa och hitta mening och riktning i livet. Tyvärr räcker den aldrig för att verkligen lysa upp och ge oss hela bilden när vi kapslar in den. Vi vandrar runt som i en labyrint och i vissa fall bestämmer vi oss för att det enda som finns är den lilla fläck vi lyser på med vår lampa. När det blir mörkt flyttar vi oss inte, utan sitter kvar för att lysa på samma fläck igen. Ibland tills vi dör, utan att någonsin ha levt.

Det är bara i mitten av vårt inre rum, av oss själva, som vår inre Sol föds och lever. Bara där finns kontakten med den oändliga Källan. Ju närmare du är din egen mitt, desto mer kommer du att lysa, desto mer kommer du att se. Ju mer du lyser desto obehagligare kommer du också att upplevas för de som väljer att vara kvar i sitt eget mörker*. Förvänta dig att vissa personer kommer att börja undvika dig. 😉

Vad har du valt att lysa på idag? Vilken bit ser du som viktig? Hur ser ditt “golv” ut i sin helhet?

Jag önskar dig allt gott, verkligen, och bjuder in dig till att släppa “ficklampan” och vandra din egen väg. Ibland rör vi oss på allvar först när vi slutar anstränga oss och verkligen vågar lyssna till ljudet av vår egen mitt som ropar på oss. Du hör den, eller hur?

/Sven-Alex

*Med “mörker” menar jag här begränsning, okunnighet, rädsla eller helt enkelt död rent symboliskt sett. Mörker och Ljus är för mig annars likvärdiga krafter som skapar varandra. Ingen bättre eller sämre än den andra.

Kommentera gärna!