Vill du vara definierad och låst eller odefinierad och fri?

Sven-Alex TryggInsikter & Funderingar, Projekt Fri & Het2 Comments

Naken framför elden

🔥 Jag kanske bränner broar genom det här inlägget, då får det vara så. 😎

Igår satt jag i alla fall naken – kändes symboliskt rätt – framför elden i öppna spisen i stugan och eldade upp de sista av mina teckningar från det jag var liten. Nu släppte jag även bilder jag tidigare tänkt spara. Saker jag ritade när jag var bara ett par år gammal. Grät igen. Mycket frigörande.

För varje teckning jag brände upp sa jag högt att jag tog tillbaka all magi jag stängt av under uppväxten. För varje teckning skalade jag av mig lager på lager av det jag lagt utanpå det jag är.

Magi? Vad menar han? Det jag talar om är det magiska tillstånd vi är i som barn innan vi lärt oss vad som är verkligt eller inte, vad som är möjligt eller inte, vad vi ska vara rädda för eller inte. Det expansiva, icke dömande, nyfikna tillstånd vi är i innan vi lärt oss skämmas och stängt av de delar av oss själva som inte passar in. I alla fall inte om vi vill vara accepterade.

Frihet är obehagligt!

Jag har de senaste dagarna fått en helt ny syn på vad det är jag går igenom! Om du följt mig på YouTube och här på bloggen vet du att jag kastat mig ut och gjort en del stora förändringar i livet det senaste året. Ett fundamentalt val jag gjorde redan i början av processen är Frihet. Jag kom fram till att vad jag än påstår mig vilja ha så handlar det alltid om frihet i någon form. Mer frihet än trygghet faktiskt.

Har i flera år skissat på en modell över flödet i förändring* och använder den såklart på mina egna processer för att både hjälpa mig själv navigera och skaffa data till min mycket avancerade forskning. 😉

Som du kanske har läst i tidigare inlägg har jag en tid befunnit mig i “intet”. Hängande i “the void” på sätt och vis. Väntande på nästa steg, mer eller mindre frustrerat väntat på att en dörr skall visa sig. Väntat på att något skall hända någon gång!

Jag har försökt på olika sätt att öppna – slita upp, sparka in, spränga, stirra stint på – den där (tyvärr osynliga) dörren till det nya, till nya uppdrag, till en ny identitet, till inkomst, till en ny friare roll för Sven-Alex Trygg.

Har du upplevt att det bara är stopp på alla fronter ibland?

Det är dock tokstopp! Sedan jag hamnade -ploppade ut – i “the void” verkar jag ha klivit ur tiden på något sätt. Osynlig för en stor del av de jag tidigare såg som potentiella “kunder”. Mycket spännande. Jag har inte sett en enda glimt av dörröppning! Inte en enda hint av intresse över huvud taget! Det här är så totalt jättestopp så jag inser att det ligger mer här än jag förstår, är tacksam för det och tittar närmare istället.

Exempel: Inte en enda förfrågan på föredrag (trots att jag blir rekommenderad av andra). Inte en enda förfrågan på coaching. Jag berättar öppet att jag ger bort mina böcker i min webbshop till den som inte har råd att köpa dem (dags att tömma lagret). Betala från 0 kr. Inte en enda beställning! Wow…

Det här är som sagt så mystiskt överdrivet tokstopp så jag vet att det är mer i görningen än jag är medveten om. Detta händer också i ett läge då de få slantar jag fick över från husförsäljningen är slut och jag säljer de sista av mina prylar för att betala räkningar. Vilken grej!!

Tidigare hade jag skämts för att berätta om min situation – sådär kan man inte leva – men nu är det bara befriande! Syftet med en blogg för mig är till stor del att vara ärlig, sann och dela med mig av min resa för att om möjligt påminna andra om hur fantastiska de är.

Så fort oron smyger sig på ställer jag mig frågan: Har jag det bra just nu? Hittills ett rungande JA på den frågan. Oro handlar alltid om en möjlig otrevlig framtid. Som ofta känns tung dessutom. Jag frågar också: Vad kan jag göra eller släppa taget om för att gå vidare? Eftersom jag ser mig som skapare av min verklighet utgår jag ifrån att jag påverkar min situation. Ibland får jag dock ett för mig mycket tufft uppdrag: “Gör inget. Njut. Vänta.”

Är jag redan framme?

Under ganska lång tid (tja ett par tre månader i alla fall) har jag väntat på att denna fas i EYE-Theory* skall vara över. Har filosoferat över att det snart kommer att öppna sig en dörr in igen. (Observera dörr IN igen…).

Att hänga i intet har varit både obehagligt. och frustrerande. Inga gränser, inga referensramar, inga roller att stötta mig på. Jag är liksom helt odefinierad och det är väldigt ovant.

Läste (surprise, synkronisitet) i boken “Var den du är och förändra världen” om just att vara odefinierad.

Att vara odefinierad är ett tillstånd av frihet!

Jag kollade upp betydelsen av “definiera” på engelska Etymonline.com:

Define (v.) directly from Latin definire “to limit, determine, explain,” from de- “completely” + finire “to bound, limit,”

Badabom! För mig blev det tomtebloss i en hel del synapser när jag läste de orden. Definiera betyder bl.a. “totalt binda och begränsa”! Min desperata väntan i “intet” på att få “komma IN” igen är som att jag väntar på att få komma in i “fängelset” igen när jag kommit ut! Var det inte så i filmen “Nyckeln till frihet”? Någon blev frisläppt från fängelset men klarade inte av friheten så han såg till att åka in igen? Symboliskt.

Jag är ju fri nu! Varför vill jag in igen? Trygghet antagligen. Säkerhet. Välkänt. Behöver pengar såklart. Obehaget jag känner – det minskar dock hela tiden – är bara för att jag som vuxen inte är van att vara odefinierad, öppen, sårbar och fri. Rustningarna faller liksom bort. Anar att jag behöver hänga här tills detta tillstånd blivit bekvämt, annars skulle jag lätt dras in i gamla roller och spel igen. Behöver en genomgående detox innan jag kan utsättas för mina gamla favoritdroger så att säga.

Möblera om i fängelset?

När jag väl börjar agera igen med föreläsningar, coaching eller vad det blir (blir antagligen snarare än jag anar) kommer det att vara på ett nytt sätt som är mer i linje med vem jag är, vad jag är och vad jag tror på.

För att använda mig av fängelsemetaforen igen vill jag se till att så många av oss som möjligt inser att vi själva har nyckeln, kommer ut i solskenet och minns vad vi är bakom alla roller och spel. Det jag INTE vill göra är att befästa, låsa fast och definiera genom att bara möblera om eller dekorera om i fängelset så att det ser trevligare ut ett tag.

Känns otäckt att skriva följande, så då behöver jag göra det: Tidigare försökte jag förändra inifrån “systemet”/fängelset (inte Systembolaget 😉) men inser att det inte går. Jag gör nu mitt bästa för att inte lockas in igen, törstande för bekräftelse, en roll och inkomst, utan siktar på att skutta runt på ängen utanför och se vilka som vill hänga med. Få se hur det går. Jag vet att jag i alla fall försökt!

Jag kan aldrig träffa rätt personer, personer med samma syn, personer som är på väg åt samma håll, om jag inte vågar stå för den jag är. Nope. Går inte.

Tiden tills det är dags använder jag till att rensa vidare, dela med mig av min resa, och när det glimtar till kommer jag att agera. Älskar fortfarande att föreläsa, men det kommer att bli på ett nytt friare sätt… Känns som att jag helt skall släppa förberedelser. Bara då kan jag vara fri och intuitivt anpassa det jag säger efter respektive grupp. Kommer alltid att handla om val dock, om våra möjligheter som människor att skapa vår verklighet. Om att ställa befriande frågor till oss själva. Eller vad som nu dyker upp i stunden. Kul ska det vara i alla fall!

Tanken på att aldrig någonsin förbereda mig för en föreläsning igen känns både otroligt lätt, självklart och lite skrämmande… Perfekt!

Ok, blev ett långt inlägg.

Som vanligt, Allt Gott! Vandra Din Egen Väg! 👣

🔥 Sven-Alex

* Jag kallar den EYE-Theory. Bygger på naturliga processer och går att applicera på allt från svarta hål till företag, individer och fjärilar. Riktigt fascinerande.

2 Comments on “Vill du vara definierad och låst eller odefinierad och fri?”

  1. Din önskan slog in.. Fri och Het 💗🌲
    Tack för att du delar 💗

Kommentera gärna!